Blommigt surdegsbröd

Att jag älskar bröd, det vet ni redan. Men inte vilket bröd som helst utan surdegsbröd bakat bara på vatten, mjöl och salt. Som ett riktigt surdegsbröd ska vara.

Jag slutade att köpa bröd för många år sedan. Jag sätter igång ny deg var tredje eller fjärde dag så att vi alltid har surdegsbröd hemma. Det är lika spännande och kul varje gång. Det blir nya snitt, nytt mönster och nytt budskap varje gång. Denna gång blev det blommigt!

När jag har tagit ut brödet från ugnen känner jag mig som världens rikaste person. Jag lagar så mycket mat och bakar så många bakelser men det är något heligt med bröd. Man känner det så in i själen!

Detta har fått mig att bli lite filosofisk. Så länge jag minns har alla armeniska kvinnor i min närhet alltid avslutat bakningen med att sätta ett kors på degen och tackat Gud innan de låter degen börja jäsa. Även jag gör det men det är först nu jag har kopplat ihop min personliga känsla jag får varje gång jag har tagit ut brödet ur ugnen med det faktum att bröd är något heligt i den armeniska kulturen.

Och varje gång jag ska skära i brödet känns det som att jag begår en synd, som om det vore något levande och som jag ska döda för att äta. Nästan som att jag ska slakta ett lamm…men äta måste man… och gott är det…och som jag älskar bröd…